IQ-forskning ger inte alt-högern rätt

En problematisering av den moderna rasbiologin

Staffan Marklund är socialistisk opinionsbildare och arbetarklass. Den här texten ompublicerades via hans blogg, där ni kan finna mer intressant läsning.

2018 skrev vänstertidningen Jacobin om att striden kring ”ras” och IQ börjat globaliseras (”The Globalization of the IQ Wars”). D.v.s påståendet att vissa etniska grupper är genomsnittligt födda smartare än andra, börjar spridas över hela världen igen. 4 upplagan av Expo 2016 hette just ”rasbiologins återkomst”. Jordan Peterson har beklagat sig för att fördomsfulla användar IQ-statistisk för att “stödja påstående om vissa etniska eller andra gruppers överlägsenhet.” ("IQ, Politics, and the Left: A Conversation with Douglas Murray Transcript")

Tankerna han oroar sig för, är tesen att vissa etniska grupper, oftast svarta, är överrepresenterade bland de med låg IQ och att detta i väsentlig grad skulle vara genetiskt förutbestämt. De är även vanligt att höra det hävdas att östasiater (de som härstammar från Kina, Japan, Korea, Laos, Vietnam, etc.) är genomsnittligt mer intelligenta än vita. För etnonationalister används tesen om genetiskt orsakade IQ-skillnader för att motivera diskriminering.

Vi som identifierar sig som vänster, liberal eller toleranta konservativa vill förstås avvisa etnonationalisternas politiska målsättningar. Vi är även naturligt skeptiska till sakbeskrivningarna de vilar på, men vi får samtidigt inte bli vetenskapsfientliga. Vi ifrågasätter moderna påstående om IQ och ras, inte för att vi förblindas av önsketänkande utan för att vi värderar sanningen och därmed är allmänt skeptiskt lagda.

Det finns antirasister som vägrat diskutera frågan sakligt, men här ska vi ta debatten. Om det mot förmodan skulle visa sig att det fanns IQ-skillnader mellan raser som var förutbestämda av naturen, då skulle vi rycka på axlarna och säga: ”okej, vem bryr sig? Män är oftare kriminella än kvinnor och det kan mycket väl komma av testosteron – men vi tillåter ändå inte diskrimineringar av gubbar och grabbar, eller politik som är apatisk till mäns unika utmaningar. Varför skulle vi inte bemöta etniska skillnader på samma sätt?”

Jag kan erkänna att vissa IQ-skeptiker är mer motiverade av önsketänkande än rationalitet, jag var själv sådan när jag var yngre. Men den andra sidan av debatten är inte heller alltid helt neutral.

När Charles Murray, forskaren som är en av de mest drivande i ras-IQ-frågan, intervjuades av Sam Harris – då gjorde Murray de glasklart att han delvis forskare i ämnet för att han ansåg att vänsterpolitik var naivt och verklighetsfrånvänd. Hans mål var att via avslöjande av obekväma sanningar, tvinga USA att acceptera en politik grundat på att folkgrupper är skapta olika. Inte att uppmuntra diskriminering, men samtidigt inte försöka motverka ekonomiska skillnader mellan grupper via metoder grundat på antagandet om att “raser” är i genomsnitt lika intelligenta. Han menar att förnekandet av rasskillnader på sikt missunnar svarta (”Waking upp with Sam Harris #73 – Forbidden knowledge” lyssna från 1:10:00 och framåt).

Ett slott byggd på sand?

Innan vi går in på frågan om IQ och ras, vad är ens IQ? IQ går ut på att mäta en intelligenskvot, för att hitta en gemensam nämnare för all tankekraft, en generell intelligens. Den generella intelligensen, ofta kallad G, har aldrig observerats direkt. När flera olika typer av intelligenser visade sig samvariera, d.v.s att den som gjorde bra ifrån sig i vissa tankemässiga mätningar ofta gjorde det även i de flesta andra, räknades ett mönster ut via den statistiska metoden kallad faktoranalys. En dold variabel anses ha identifierades som styr de flesta olika sätten att vara smart på – vilket man döpte till G. G menar man sedan kunna mäta via IQ-tester.

Trots att vi bara lagt grunderna för tankekonstruktion, skakar redan golvet något av att gå på. James R. Flynn, en av världens mest kända IQ-forskare, anmärker att: ”IQ-tester mäter [egentligen] inte intelligens, utan korrelerar svagt med en kausal länk till intelligens”. (”IQ and race” Skeptic’s Dictionary).

I modern tid har IQ som koncept mött en hel del kritik inom forskarvärlden (University of Western Ontario (2012/2/12) ”Scientists debunk the IQ myth: Notion of measuring one’s intelligence quotient by by singular, standardized test is highly misleading” Science Daily; som sumerar Owen, Adrian M; Hampshire, Adam och Highfield, Roger (2012) ”Fractionating human intelligence”).

Tidigare fynd som skulle till att bevisa att IQ kunde träffsäkert förutsäga yrkesmässiga framgångar, har omvärderats och ses inte längre som lika starka (Richardson, Ken och Nargate, Sarah H. (2015) ”Does IQ Really Predict Job Performance?” Applied Developmental Science). Jag menar inte att hävda att IQ inte kan säga oss något i några lägen, men det känns skakigt att bygga apartheid-system på eller att godta som skäl för att strunta i ekonomiska orättvisor.

Sensationella siffror

När man frågar efter bevis för rasskillnader i intelligens och dess eventuella genetiska orsak, då hänvisas det närmast oundvikligen till Charles Murrays och hans avlidne kollega Richard J. Herrnsteins berömda bok ”The Bell Curve”. Texten utgör ett primärt fundament för den moderna ras-IQ-frågan. Trots att boken uppmanar till att inte diskriminera baserat på ras, används den som källa av den nazistiska hemsidan Nordfront och den numera nedlagda vitmaktsidan Altnorden.se.

Författarna understryker att man bör behandla andra som individer, att de statistiska skillnaderna de försöker påvisa inte är starka nog för att göra det rimligt att gissa en främlings intelligens baserat på vederbörandes etnicitet. Kritiker menar att detta utgör ett sätt att dölja ett hatiskt budskap bakom skenet av tolerans, andra menar att det vittnar på genuin välvilja från akademikerna – vilket som har den delen av texten helt ignorerats av bokens mest högljudda förespråkare.

Murray och Herrnstein såg över en hel del data, och konstaterade att det fanns skillnader i genomsnittet mellan ”vita”, ”svarta” och ”östasiaters” i IQ. De presenterade forskning som pekade på att vita som grupp låg cirka 15 IQ-poäng över svarta som grupp (Herrnstein och Murray (2010{1994}), sida 310 och framåt). Men understryker att hela spektrumet finns representerade i alla etniska grupper, olika etniska grupper har bara olika fördelningar längs spektrumet.

I andra ord säger de att det finns svagbegåvade, mellansmarta och genier i alla folkgrupper – de är i deras uppfattning dock vanligare med genier av vissa färger och gruppen svarta har enligt dem ett större antal svagbegåvade. Murray och Herrnstein menar även att intelligensskillnader mellan folkgrupper åtminstone delvis är genetisk.

Verket har fått en hel del kritik. I boken ”Inequality by Design” går författarna igenom statistiken som används av Murray och Herrnstein – de når slutsatsen att siffrorna i själva verket inte stödjer det som herrarna försöker bevisa (1996 Fischer, Claude S. mer flera). Det finns många seriösa källor listade i ”The Bell Curve”, men flera av forskarna som vi hittar bland fotnoterna är också minst sagt kontroversiella gestalter.

Bland annat Philip Rushton, som närmast ensam driver den absurda tesen att rasers intelligens står i motsatsrelation till deras penisstorlek.

Han menar att östasiater har mindre penis än vita men är i gengäld smartare, och svarta har större penis än vita men är i gengäld mindre intelligenta. Ett kännbart antal av ”Bell Curves” referenser går även till tidskriften Mankind Quaterly, vilket många bedömare menar är en högerextrem rasbiologisk tidskrift. Stiftelsen Pioneer Fund, en öppet rashygienisk organisation, används även som sanningskälla.(Rawat, Rajiv (1994)”The Return of Determinism?: The Pseudoscience of the Bell Curve”; Lane, Charles (1994/12/01) ”The Tainted Sources of ‘The Bell Curve’” The New York Review of Books).

Den som sticker ut mest blir nog ändå Richard Lynn. Googlar man hans namn hittar man ett antal moraliska fördömande av honom, men de som nickar med till hans tankar om rasskillnader i IQ lär inte övertygas särskilt väl av dessa. Vi bör därför istället belysa det faktum att han upprepade gånger fått legitim kritik för sin oseriös och snedvridna forskning (2010/01/21 ”Controversial study of African IQ levels is ‘deeply flawed’” Science Daily; McKie, Robin (2005/11/06) ”Who has the bigger brain?” The Observer;

McGreal, Scott A. (2012/10/16) ”The Pseudoscience of Race Differences in Penis Size” Psychology Today; Kamin, Leon J. (1995) ”Scientific American Debunks” 272:2). Lynn ger heller inte intrycket av att vara en objektiv sanningssökare med sällsynta ärliga misstag. Med bevingade ord såsom ”Vem kan betvivla att Kaukasier [vita] och Mongolider [östasiater] är de enda två raserna som bidragit signifikant till den mänskliga civilisationen” visar han sig minst sagt bära på tjocka ideologiska glasögon (Rosen, Jeffrey och Lane, Charles (1994/10/31) ”Neo-Nazis!” The New Republic). I ”The Bell Curve” beskrivs Lynn som ”en ledande forskare i rasmässiga och etniska skillnader”. De tackar honom även för att ha guidat dom i framställningen av boken (Murray och Herrnstein (2010 {1994}), sida 31, 306 - Simon & Schuster: New York/London).

Arv, miljö eller identitetsförvirring

Trots allt detta, brukar det ofta erkännas att IQ-skillnaden som mäts upp i USA mellan etniska grupper är reell – i den bemärkelsen att de finns skillnader i testresultat i det specifika landet. Kritiker invänder i regel snarare emot träffsäkerheten i IQ (måttet kanske inte visar på någon riktig skillnad i intelligens), samt i påståendet att olika raser skulle ha genetiskt förbestämda skillnader i tankeförmåga.

En av många angreppspunkter kommer i form av att påpeka att USA hade raslagar som missunnade svarta fram till 1965. Är det tänkbart att socialt arv kan misstas för genetiskt? Murray och hans försvarare brukar då hänvisa till studier utförda i Afrika, för att försöka påvisa att skillnaderna kommer ur genetik, och inte ur resterna av Amerikanskt apartheid. Problemet är att flera Afrikanska länder genomled liknande officiella eller informella system av rasdiskriminering under kolonialismen (Hammer, Joshua (2010) “(Almost) out of Africa: the White tribes” World Affairs, 173:1). Specifikt förlitar sig ”The Bell Curve” på flera studier från Sydafrika, genomförda under tiden som landet fortfarande officiellt särbehandlade svarta negativt och dessa tvingades gå i separata samt undermåliga skolor.

Inte nog med det, i flera fall används inte IQ-tester utan en annan form av intelligensprövning. Ett substitut-test vars egna uppfinnare insisterar på inte kan ge resultat som är lämpliga att översättas till IQ, dessa siffror hade ändå via mer eller mindre kvalificerade gissningar översatts till IQ, av ingen mindre än Lynn (Kamin, Leon J. (1995) ”Scientific American Debunks” 272:2).

Den moderna epigenetiken, läran om hur miljön påverkar vilka gener som uttrycker sig, gör bilden än mer komplex.

Det har visat sig att epigenetiska effekter sträcker sig över tre generationer – din mormors livserfarenhet påverkar alltså hur du är beskaffad rent biologiskt (Finlayson, Judith (2019) ”You Are What Your Grandparents Ate” Robert Rose Incorporated). Det finns finns rön redan nu som pekar mot att epigenetiska effekter kan påverka IQ (Mcrae, Mike (2018/10/01) ”Your Environment Could Be Changing Your IQ on a Genetic Level, Study Finds” ScienceAlert). Om raslagar i USA och koloniseringens förtryck i Afrika haft epigenetiska effekter eller ej, det kan vi inte veta – men i tolkande av IQ-tester framstår det orimligt att anta en fullkomligt frånvaro av sådana effekter.

“The Bell Curve” har kritiserats för att uppvisa hård skepticism emot forskning som går emot dess tes, samtidigt som den praktiserar naiv tillit inför vetenskap som ligger i linje med den ideologiskt. Det görs även tämligen abrupta hopp mellan statistik och slutsatser (Halpern, Diane (1995 ”The Skewed Logic of the Bell-shaped Curve” Skeptic Magazine). IQ-ras-forskning har mer generellt kritiserats för att inte vara upprepningsbar i särskilt hög grad, oberoende akademiker når allt för sällan samma resultat när de genomför liknande studier. Merparten av forskare anser numera även att raser är en “social konstruktion” (”IQ and race” Skeptic’s Dictionary, för exempel på forskning som pekar i annan riktning än ”The Bell Curve”:s slutsatser, se Nisbett, R. E. (1998). “Race, genetics, and IQ. I C. Jencks och M. Phillips” (redaktör) ”The Black–White test score gap” Brookings Institution Press).

Murray och Herrnstein uppger att testpersonerna i deras studier har fått självidentiferat sin etnicitet, d.v.s att man helt enkelt frågat folk vilken grupp de anser sig tillhöra. Vilka problem öppnar inte detta upp för?

Tänk dig att du är en ”etnisk ambivalent” individ, d.v.s någon med fysiska drag eller familjehistoria som gör att den lätt kan placera i flera olika etniska grupper. Tillägg att du har svårt för skolan, du lever i ett samhälle där det finns en stereotyp om att svarta är mindre bra i skolan men mer gatusmarta. Du sätts att göra ett IQ-test du misstänker kommer gå dåligt. Finns det inte en chans att du kommer känna dig svart den dagen?

Att du identifiera dig som afrikaättling ger dig också en psykologisk sköld, du kan säga ”det går ju dåligt för mig på testet för att mitt folk utsatts för övergrepp”. ”The Bell Curve” hänvisar själv till ett hypotetiskt grupptrycket om att inte prestera allt för väl akademiskt, i form av att vissa skolor i utsatta områden innehar ett socialt tryck emot att ”agera [som en] vit” person (Herrnstein och Murray, sida 316-17). Det är i sig en diskussionsfråga bland akademiker om det finns ett sådant grupptryck i delar av USA, men det finns i alla fall en utbredd uppfattning om att grupptrycket finns i delar av USA – Barack Obama har själv hänvisat till det som en kraft som begränsar svarta (Desmond-Harris, Jenée (2017/01/05) ”The myth about smart black kids and “acting white” that won’t die” Vox).

Tänk dig återigen att du är en etnisk ambivalent individ, men att du har väldigt lätt för skolan. Du möts av etniska stereotyper om att höga akademiska prestationer är vanligare bland vita/östasiater, och du ska sätta dig och göra ett IQ-test. Du förväntar dig att det kommer få bra poäng. Finns det inte en chans att du kommer känna dig som kaukas eller östasiat den dagen?

Min poäng är alltså att kausaliteten i någon grad kan vara omvänd, vissa människor val av etniskt identit kanske delvis motiveras av hur bra de klarar av intelligensprövningar – istället för att en objektiv rastillhörighet styr tankeförmågan.

Att folk kan övertyga sig själva och andra om att de tillhör en viss etnicitet mer eller mindre godtyckligt, och att valet av grupptillhörighet kan tänkas variera över tid, kan vid första anblick låta orimligt. Men etnicitet är väldigt flytande, särskilt inom det Amerikanska samhället. Wallace Fard Muhammad grundade Nation of Islam, en rashatisk förening som menar att vita är underlägsna svarta. Muhammad identifierade sig själv som svart, medan många idag som ser över hans foton menar att han i själva verket var vit – han försvaras ibland som en ”ovanligt ljushudad svart man”.

Den kontroversiella anti-rasistiska aktivisten Rachel Dolezal har under längre tid identifierat sig som svart, men fick tillslut backa på det p.g.a sin ljusa hud och oförmåga att visa härstamning från Afrika. Hon har senare sagt sig ”ha fötts vit av vita föräldrar, men identifierar sig som svart” (Félix, Doreen St. (2018/04/26) ”‘The Rachel Divide’ Review: A Disturbing Portrait of Dolezal’s Racial Fraudulence” The New Yorker). Ett mer extremt exempel kommer i form av en före detta nazist, som under en period identifierat sig som vit, en period som svart och under en stund som bäggedera samtidigt (Oladimu, Leo; Kenney, Shawna ”I was a Black Nazi Skinhead” Narratively). Vilken etnicitet skulle dessa tre ha fyllt i på ett IQ-test?

Hur stor är en eventuell effekt av att folk bestämmer att de tillhör en grupp baserat på hur de presterar akademiskt? D.v.s att de som gör bra ifrån sig oftare tolkar sig själva som vita/östasiater, och de som det går sämre för oftare ser sig som svarta. Det vet vi inte. Effekten kan vara försumbar, den kanske inte finns alls, den kan också vara enorm. Poängen är att det finns för många variabler för att säga mycket med säkerhet.

Relativt nyligen upptäcktes att amerikanska barns IQ påverkats negativt av bly, och att fler drabatts än man tidigare trott (Canfield, Richard L. med flera (2003/04/17) ”Intellectual Impairment in Children with Blood Lead Concentrations below 10 μg per Deciliter” New England Journal of Medicine). Om vi jämför svarta och vitas exponering för bly, skulle bilden förändras då?

De mest effektiva lögner är lögner fyllda med sanning – Slavoj Žižek

Även om vi antar att det inte finns några sådana effekter med i spelet, att alla har en intuitiv korrekt uppfattning om deras grupptillhörighet och att epigenetiken lyser med sin frånvaro, så kan vi ändå inte baserat på Herrnstein och Murrays siffror dra några slutsatser om att uppmätta IQ-skillnader mellan raser är genetiskt förbestämda (Block, Ned (1996) ”How Heritability Misleads about Race” Boston Review). De bägge herrarna begår ”Jensen fallacin” – de studerar graden av ärftlighet inom en etniskt grupp och antar sedan att samma grad av ärftlig skillnad måste gälla mellan grupper – en härledning som inte håller (Dorfman, Donald D (1995) ”Soft Science With a Neoconservative Agenda” Contemporary Psychology 40:5).

De som försvarar “The Bell Curve”:s etniska tes, drar närmast oundvikligen fram böcker av Richard Lynn för att hävda att bristerna i boken gjorts irrelevant av senare vetenskapliga rön. Men som vi gick igenom tidigare, är Lynn en forskare som vi milt sagt bör ta med en nypa salt.

Ras-IQ-frågan påminner i mycket om försöken att bevisa existensen av psykiska krafter. Dean Radin gav 1997 ut boken ”The Conscious Universe: The Scientific Truth of Psychic Phenomena”, där han samlade en stor samling studier som styrker tesen att det fanns övernaturliga fenomen. Ända sedan dess pekar självutnämnda trollkarlar på Radins verk för att hävda sig ha rätt. De menar att resten av vetenskapsvärlden bara är för ideologiskt förblindad för att erkänna det en liten skara modiga forskare redan bevisat.

Radins verk har kritiserats rejält (Good, I. J (1997) ”Where has the Billion trillion gone?”Nature). Skeptiker belyser att det genereras enorma mängder forskning, varav en stor del, eventuellt merparten, kan vara felaktig. (John P. A. Ioannidis”Why Most Published Research Findings Are False” PLoS Medicine) Vilket gör att är man bara tillräckligt selektiv i vad man väljer ut och godtrogen inför de studier man håller med – då kan man ”bevisa” det omöjliga.

Samma sak gäller rasbiologerna. Både de och paranormalisterna hävdar att PK-maffian står i vägen för sanningen, de skriker om att ingen lyssnar samtidigt som de själva vägrar ta till sig och bemöta den sakliga kritiken de faktiskt får.

Jag förnekar inte att känslighet kring politiska frågor försvårar viss forskning. Murray har periodvis mötts av orimliga former av motstånd, det är inte ovanligt att hans högsta kritiker bland unga aktivister medger att de inte läst “The Bell Curve”. Men hans ideér har inte lyckats tystats, forskarna som kritiserar honom har läst boken och liknande verk mycket noga. Rastankarna har diskuterats länge – om det fanns något där skulle det brutit igenom vid det här laget.

Feministisk forskning var extremt kontroversiell när den kom, och fortsätter förarga i delar av världen – högern tillskriver inte denna något automatiskt sanningsvärde bara för att folk reagerar negativt på den, varför skulle det behövas göra samma sak gällande etnicitet och IQ? Det är möjligt att ha hela världen emot sig, och samtidigt ha helt fel.

De som genuint vill hävda att det finns genetiskt bestämda IQ-skillnader mellan raser, de har ett antal frågor de bör ställa sig.

Om det är sant, varför måste forskare som ska försöka belägga det använda opålitliga källor?

Hur kan vi vara säkra på att det vi antar är permanenta genetiska effekter i själva verket inte är epigenetiska fenomen som försvinner om någon generation?

Hur vet vi hur långt historiskt arv av rasmässig särbehandling sträcker sig?

Hur kan vi vara säkra på träffsäker klassificering av folkgrupper när folk uppger sin egna etniciteten inför intelligenstesterna?

Men den största frågan av allt är följande: Vad händer om du får igenom politiken motiverad av tron på biologiska rasskillnader, men föreställningarna visar sig vara hjärnspöken?